Kan man lura sitt psyke?

Idag har jag gjort min riktiga debut som blodgivare. Fyra deciliter (av ca fem liter) har lämnat mitt blodomlopp till förmån för någon stackare som behöver det bättre. Eftersom jag tycker att blod är otäckt, men ändå vill genomföra detta, har jag försökt förbereda mig mentalt. Jag tänker att det är roligt och på så sätt blockerar jag rädslan, typ "jag kan ge blod, jag är inte rädd". När jag berättade denna teori för sköterskan fick jag detta svar: "Ja, men psyket kan man inte ändra på". Jag vet inte vad hon menade, men blev så förvånad av hennes kommentar att jag helt glömde att fråga. Det är klart man kan lura sitt psyke. Eller ...? Förutom att ge blod har jag även hunnit med att skicka alla hjärtans dag-kort till mamma och pappa och till mina syskonbarn. Har även gjort en del inköp till en "goodiebag" till A som han ska få på söndag! Överlag en dag med feelgoodkänsla, känns riktigt bra!