We´re back!

Våra fyra solheta, svettiga dagar i Rom är nu över. Jag kastade ingen peng i Fontana di Trevi men hoppas att jag får återvända fler gånger ändå. Kl 8:00 var vi tillbaka i Sundsvall igen, ca 3 timmar efter planerad ankomst. Anledningen till detta är en berättelse som kommer att gå till historien och som vi förhoppningsvis skrattar åt en dag längre fram. Så här såg nämligen vår natt ut: 23:45 - landar på arlanda och promenerar till bagagebandet, vår väska kommer och jockes, bara en väska kvar. 00:00 - två ryska väskor kvar på bandet men eftersom vi inte är ryssar är tyvärr ingen av dem våra. 00:05 - Oron blir till insikt att vi inte kommer att få denna väska ikväll. Det som gör detta till ett ödets elaka spratt är att just denna uteblivna väska innehåller nyckeln till den bil som vi hade tänkt hämta på parkeringen och åka hem i. 00:10 - Vi står framför SAS disk för borttappat bagage. Damen bakom disken talar om för oss att man måste ha nyckeln i handbagaget (jo, tack det förstår vi) och att det kommer bli svårt att ta oss hem eller övernatta eftersom det är läkarkonferens och fullbokat över hela stan (positiv och hjälpsam som få). Sen ser hon väldigt konfunderad ut och frågar hur vi kunde rymmas alla fem i samma bil? Ja, svarar vi, osäker på vad hon menar, de flesta bilar tar ju fem personer (tre bak och två fram). Damen ser storögt på oss och brister ut i ett: Va!? En sån bil har jag aldrig sett! Vi vet inte riktigt vad vi ska svara på det .... Min teori till hennes försvar är att hon som urstockholmare bara åkt taxi och därför aldrig räknar med förarplatsen (=fyra säten kvar). 00:20 - Vi har missat nattåget till Sundsvall med 1 minut. Kvar återstår möjligheten att sova på Arlanda eller ta ett tåg till Gävle 00:57 för att sedan byta tåg mot Sundsvall. Vi väljer det senare alternativet. 01:30 - Sitter på en kall perrong och väntar på tåget som pga obehöriga på spåret blivit stående och därför är mer än 30 min försenat. 02:00 - Väl på tåget kommer värdinnan för att ta betalt av oss och vi berättar hela historien för henne. Dags för nästa kalldusch när hon upplyser oss om att inget kommer vara öppet i Gävle när vi kommer fram. Det regnar och är 10 grader ute och vi förstår nu att vi kommer att behöva stå ca 2 ½ timme utomhus innan tåget till Sundsvall går kl 05:30. Tågvärdinnan visar sig vara en riktig hjälte i Upptågskostym då hon väldigt generöst bjuder oss på resan eftersom hon tycker synd om oss, dessutom säger hon att vi får sitta kvar i "värmen" på tåget i de 40 minuter de ska stå kvar i Gävle. Vi är henne evigt tacksamma för detta! 03:40- Tänder och ben skakar efter bara en kort stund i kylan. Vi söker skydd i en hiss ute på perrongen och lyckas öka värmen några grader, så pass att tandskakandet slutar. 05:00 - Väntsalen öppnas och vi kan gå in (tyvärr blir det inte varmare dock). 05:30 - Vi sätter oss på tåget till Sundsvall och stänger ögonlocken för att få lite sömn. Äntligen! 08:15 - Hemma i lägenheten igen, puh! Efter en varm dusch och en kopp te tar vi cyklarna till jobbet, en timme försenad och något skakig. 1 ½ timme stod vi totalt inne i hissen och försökte fördriva tiden inatt. Det sved och tårades i ögonen av trötthet, men som A sa så är det flera miljoner pakistanier som är hemlösa så vi kanske inte ska klaga över någon timme. Så sant, min älskling, som påven sa om sitt porträtt.

When in Rome...

Det kommer bli hett väder, 35 grader tydligen, svårt att föreställa sig när man sticker ut näsan i detta väder, fördelen är att packningen blir lätt i alla fall. =) Vi kommer att stå i gladiatorland, skaka hand med statyn av kända greker och romare, bada i poolen på takterassen men framför allt äta massor med god mat! Ska bli kul att leka romare för en helg!

Anledningen till att jag tycker om katter...

I lördags hörde jag ett inslag från Rix Morgonzoo när de läste upp hundens och kattens dagbok, så rolig den var!!! Hundens dagbok gick ut på att vad den än fick göra under dagen så var det det bästa som fanns... Men, kattens dagbok däremot var mer innehållsrik och väldigt underhållande! Jag hoppas bara att det inte är så här Elsa ser på sitt liv... Jag trodde att vi hade ett bra förhållande baserad på ömsesidig vänskap och respekt..? Kattens dagbok: 783:e dagen i fångenskap..... Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favroitfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng! Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de skall gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi' - jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

Söndag = fotboll

Det börjar bli något av en tradition för mig att gå på fotboll på söndagar. Vem hade kunnat tro det liksom hehe...

Som vanligt hade jag kameran med mig också och tog några bilder på en vänskapsveteranmatch som spelades innan A:s match, verkets fotograf var nämligen med på planen och det tillfället ville jag inte missa att föreviga.. Skrev en liten artikel samtidigt, när jag ändå var på gång så nu behöver jag bara övertala nämnda fotograf att det har tillräckligt nyhetsvärde för vårt intranät.

Det här är jag ...

Det blev inget Bergafjärden igår... Solen uteblev och badplanerna kändes avlägsna. Istället tog jag chansen att träffa Linda för en fika och runda på stan och mötte upp med "bergafjärdsgänget" för en middag och helkväll ute efter det. Vi roade oss med att skicka sms till 118 100 med frågan om de visste vilka vi är (tydligen var vi inte de enda med den tanken för de hade t o m kötid...) =) Det här fick jag till svar i alla fall: ...en 29-årig tjej som bor i Sundsvall. Vi tror att Ulrica är en tjej som älskar inredning och som gärna läser bloggar om inredning. Vi tror dessutom att Ulrica är en glad och rolig tjej som älskar att resa. Som ett horoskop ungefär, allmän information för så stor träffchans som möjligt... och de lyckades ganska bra tycker jag. =)

Fredagssysslor

För Andreas är det de årligen återkommande turspelen som gäller i helgen, själv har jag tvättat, bakat en morotskaka tills Bergafjärden imorgon och försökt lära mig lite nya "discomoves" a la studio 54, det går så där bra (funkar i teorin men inte alltid i övergången till fysisk rörelse, hehe...) Här har Elsa hittat ett nytt hem i A:s skokartong. Hon tvekade ett ögonblick och inspekterade kartongen med nosen innan hon följde uppmaningen, just do it ...

Bokträff med picknick i det gröna

Vi blåste och blåste och helt plötsligt hade regnmolnen försvunnit från Sundsvall och kvar återstod en hyfsat varm sol till vår bokpicknick. Perfekt! Typ så tror jag det var ... =) Trevligt var det också fast diskussionen blev lite haltande eftersom det var ett tag sen vi läst ut boken så vi fick påminna varandra vad vi egentligen läst... En enig sexa av tio fick den, Ashimas bok, ju mer vi diskuterade desto mer hål upptäckte vi i berättelsen och sen platt fall i avslutningen gjorde att alla sänkte betyget från en en i förväg tänkt sjua... Jag redan tjuvläst 400 sidor av nästa bokklubbsbok som är Shantaram av Gregory David Roberts. Den kan jag starkt rekommendera till alla! Skön, rolig, tänkvärd, underhållande läsning som trots sina 941 sidor känns extremt lättläst! Det är en berättelse baserad på en sann historia om en man som flyr från sitt fängelsestraff i Australien och hamnar i Bombay där han så sakta bygger upp ett nytt liv för sig. Den indiska kulturen framstår som så avslappnad och annorlunda från västvärldens och flera gånger har jag skrattat högt när jag läser. Till exempel skriver han om när han ska åka tåg och alla står på tågperrongen men på konduktörens signal rusar alla mot tåget och nästan slår ihjäl varandra för att få en sittplats eller när han helt plötsligt ställs inför en stor björn med uppmaning att krama den, ett litet missförstånd kring talesättet "björnkram"...

Har lekt sportfotograf igen...

Det var så fint väder att utomhusaktivitet var ett måste. Det blev en promenad till A:s fotbollsmatch och en möjlighet att öva upp kamerafärdigheten lite samtidigt... Sidsjö-Böle mot Fränsta på ett solgassande Sidsjövallen, tyvärr blev det förlust 3-4, men jag fick en bra bild på en straffspark så jag är nöjd ändå!

Mååål! Kamp om bollen... Nära, men inte tillräckligt...

Bollen där den ska vara, i motståndarnas mål. På väg hem

Grattis Birgitta 75 år igår!

Så glad, så fin, så hjälpsam och alltid med en öppen famn, vilken mormor! Hurra, hurra, hurra!!!

Andreas mamma och mormor i den grönskande trädgården.

Efter tre dagars stillasittande fick jag nog...

Det började med att jag tänkte springa upp till Sidsjövallen och se A:s match, men väl där insåg jag att jag (som vanligt) lyssnat för dåligt, för där spelade Söders. Då tänkte jag att jag springer runt Sidsjön istället, och sen var det ju lika bra att fortsätta springa hela vägen hem också ... En mil blev det till slut och en timme tog det innan jag var hemma igen! Det var riktigt härligt väder för att springa igår och det kändes som att jag hade kunnat fortsätta hela kvällen. Men, idag känns det rejält stumt i benen så jag är glad att jag slutade när jag gjorde ändå. =)

Mjukstart

Det verkar som att hela Sverige fortfarande har semester... utom jag... I måndags var det ganska skönt att det var lugnt så att man kunde läsa mail och intranät i lugn och ro, men nu skulle det vara bra om det började hända något också! Tiden går så långsamt när man inte jobbar på arbetstid har jag märkt... =)

Första arbetsdagen avklarad

Det känns helt okej att vara tillbaka på jobbet faktiskt. Jag är utvilad och ser fram emot vad hösten har att erbjuda mig i karriärväg... Jag läste på aftonbladet idag att många svenskar ser hösten som chans till en nystart och ett bra tillfälle att ge "nyårslöften". Jag lovar härmed mig själv att jag ska vara mer aktiv i jobbsökande, engagera mig och utnyttja de chanser jag får på jobbet och läsa in mig på nyheter som händer i branschen. Dessutom är det inte så långt kvar tills nästa ledighet. Två veckor kvar till Rom!

Efter tre veckors skoj....

... väntade ytterligare en veckas skön semester. Det är första gången jag haft fyra veckors sammanhängande semester, men från och med nu vill jag alltid ha det! Såå lyxigt!! Sista veckan har vi bara hängt hemma och gjort en massa nyttiga saker. Vi har gått morgonpromenader, tränat, målat hus, oljat bänkar och bord, tvättat, gjort bildbackuper och liknande som man borde gjort för länge sen men alltid hittat någon anledning att vänta med. Det enda jag inte gjort denna vecka är att använda kameran. Efter tre veckor och över 500 bilder, fick kameran en välförtjänt veckas vila.

Middag med goda vänner

Inledningen av vår Alnövecka tittade min fina syster med familj förbi. Det blev en snabbvisit på Drakborgen och en sväng på IKEA och Birsta City, så blev alla nöjda och glada. Tyvärr glömde jag för en gångs skull ta med kameran, klantigt, men så är det ... Veckan avslutades med en middag för våra härliga sundsvallsvänner. Det skulle ha blivit grill och badtunna men vädret ställde till det så det blev ugnslax och inomhusmys istället. Några bilder kommer här ... Hela gänget mumsar... utom jag som fotar då ... =) Så här stark har Gustav blivit av att hoppa på kryckor hela sommaren... Även tumstyrkan har tränats upp av många timmars spelande ...

Tredje veckan - Mot Alnö och lugnet

Efter två ganska intensiva veckor drog vi ner på tempot rejält. Vi var husvakter till A: s familjs sommarstuga på Alnö och på köpet fick vi två söta border terrier som sällskap till Elsa.

I trädgården finns det massor av bär, sallad och kryddor. Det är en så härlig känsla att gå bara gå ut genom dörren och plocka alldeles färska ingredienser till matlagningen.

Elsa är på sin (hund)vakt hela tiden.

Spikarna

Romeo

Plutten

Det sägs att Plutten inte kan gå fot. Men, det är inte sant och här är beviset! Allt handlar om hur fort man själv går ...

Dessa bilder behöver ingen förklaring tycker jag. De talar sitt tydliga och harmoniska språk ändå...

Trästocksfestivalen

Innan vi åkte hem till Sundsvall igen hann vi även träffa de flesta av mina barndomsvänner och turligt för oss var det dags för Skellefteås årliga gratisfestival - Trästocks. Vi var där och såg Moneybrother, en favorit i repris kan vi säga efter tredje konserten vi sett med pengabrorsan.

Båtmuseum och 10 miljoner kronors hus i Stackgrönnan

Jag och pojken (som han kallade Andreas) fick en guidad rundtur av en excentrisk och pratglad museiföreståndare. Numera vet jag att de flesta båtarna på dessa breddgrader var gjorda av gran och för att utnyttja formen maximalt på trädet användes rotbenet som reling i fören på båten. För att det skulle vara lättare att böja till botten på båten blötlades och hyvlades plankorna. Spik var lyxvara i slutet av 1800-talet, så istället användes främst träpluggar för att sätta ihop båten.

Muséet hade en karta över Sverige som var ritad redan 1539. Sundsvall fanns inte med, jag vet inte om det beror på okunskap eller kanske staden inte fanns på den tiden?

Detta timmerhus är till salu för 10 miljoner kronor och med råge det dyraste huset i Skellefteå (vågar jag säga utan att ha kollat övrigt utbud).

Andra veckan - Skellefteå

Det enda vi hann med var att packa om väskorna och sova några timmar innan det var dags för nästa biltur, upp till min familj i Skellefteå (som är känt för att ha Sveriges bästa hockeylag!.. och de mest lojala fansen).

Att ta en bild på mina föräldrar visade sig inte vara det lättaste. Roligt hade vi i alla fall!

Amigo poserade snällt framför kameran

Vi åt tårta ...

... och jordgubbar... ... och ännu mera jordgubbar ...mums! Skellefteå har Sveriges äldsta fortfarande använda träbro. och även ett litet men vackert vattenfall.

På väg hem till Sundsvall igen

Efter en vecka söderut var det dags att sätta sig i bilen igen och styra norrut. Det tog ca 10 timmar innan vi äntligen var hemma. Lunchen intog vi vid Bergs slussar (Göta kanal).