We´re back!

Våra fyra solheta, svettiga dagar i Rom är nu över. Jag kastade ingen peng i Fontana di Trevi men hoppas att jag får återvända fler gånger ändå. Kl 8:00 var vi tillbaka i Sundsvall igen, ca 3 timmar efter planerad ankomst. Anledningen till detta är en berättelse som kommer att gå till historien och som vi förhoppningsvis skrattar åt en dag längre fram. Så här såg nämligen vår natt ut: 23:45 - landar på arlanda och promenerar till bagagebandet, vår väska kommer och jockes, bara en väska kvar. 00:00 - två ryska väskor kvar på bandet men eftersom vi inte är ryssar är tyvärr ingen av dem våra. 00:05 - Oron blir till insikt att vi inte kommer att få denna väska ikväll. Det som gör detta till ett ödets elaka spratt är att just denna uteblivna väska innehåller nyckeln till den bil som vi hade tänkt hämta på parkeringen och åka hem i. 00:10 - Vi står framför SAS disk för borttappat bagage. Damen bakom disken talar om för oss att man måste ha nyckeln i handbagaget (jo, tack det förstår vi) och att det kommer bli svårt att ta oss hem eller övernatta eftersom det är läkarkonferens och fullbokat över hela stan (positiv och hjälpsam som få). Sen ser hon väldigt konfunderad ut och frågar hur vi kunde rymmas alla fem i samma bil? Ja, svarar vi, osäker på vad hon menar, de flesta bilar tar ju fem personer (tre bak och två fram). Damen ser storögt på oss och brister ut i ett: Va!? En sån bil har jag aldrig sett! Vi vet inte riktigt vad vi ska svara på det .... Min teori till hennes försvar är att hon som urstockholmare bara åkt taxi och därför aldrig räknar med förarplatsen (=fyra säten kvar). 00:20 - Vi har missat nattåget till Sundsvall med 1 minut. Kvar återstår möjligheten att sova på Arlanda eller ta ett tåg till Gävle 00:57 för att sedan byta tåg mot Sundsvall. Vi väljer det senare alternativet. 01:30 - Sitter på en kall perrong och väntar på tåget som pga obehöriga på spåret blivit stående och därför är mer än 30 min försenat. 02:00 - Väl på tåget kommer värdinnan för att ta betalt av oss och vi berättar hela historien för henne. Dags för nästa kalldusch när hon upplyser oss om att inget kommer vara öppet i Gävle när vi kommer fram. Det regnar och är 10 grader ute och vi förstår nu att vi kommer att behöva stå ca 2 ½ timme utomhus innan tåget till Sundsvall går kl 05:30. Tågvärdinnan visar sig vara en riktig hjälte i Upptågskostym då hon väldigt generöst bjuder oss på resan eftersom hon tycker synd om oss, dessutom säger hon att vi får sitta kvar i "värmen" på tåget i de 40 minuter de ska stå kvar i Gävle. Vi är henne evigt tacksamma för detta! 03:40- Tänder och ben skakar efter bara en kort stund i kylan. Vi söker skydd i en hiss ute på perrongen och lyckas öka värmen några grader, så pass att tandskakandet slutar. 05:00 - Väntsalen öppnas och vi kan gå in (tyvärr blir det inte varmare dock). 05:30 - Vi sätter oss på tåget till Sundsvall och stänger ögonlocken för att få lite sömn. Äntligen! 08:15 - Hemma i lägenheten igen, puh! Efter en varm dusch och en kopp te tar vi cyklarna till jobbet, en timme försenad och något skakig. 1 ½ timme stod vi totalt inne i hissen och försökte fördriva tiden inatt. Det sved och tårades i ögonen av trötthet, men som A sa så är det flera miljoner pakistanier som är hemlösa så vi kanske inte ska klaga över någon timme. Så sant, min älskling, som påven sa om sitt porträtt.