Skomakaren

Jag råkade kliva ur mina svarta ballerinas med paljetter mitt på hallgolvet, sen råkade jag även glömma att flytta dem till skohyllan. För sent inser jag mitt misstag när skorna hamnar i vägen för Elsa som i full karriär, skrämd av en insekt säkert, rusar genom hela lägenheten till tryggheten under sängen. En paljett lossnade så det blev skomakaren nästa... Detta hände förra helgen och på lunchen idag skulle jag få hämta min lagade sko. Jag kliver in genom dörren och skomakaren, som är en veteran i yrket (=charmig och go gammal gubbe) tappar sina verktyg i golvet. - Jag blir så nervös när du kommer och hälsar på säger han glatt. -Jaså, säger jag. Men jag är inte farlig. Jag vill bara hämta min sko. -Det blir 56 kronor, 5:a 6:a, tack. Jag ger honom 101 kronor och han ser väldigt konfunderad ut. Jag tänker att han kanske inte är så bra på matte, så för att hjälpa honom berättar jag att jag ska ha 55 kronor tillbaka i växel. Den vänliga gamla mannen tittar upp på mig och ger mig sedan pengarna. Jag tackar, tar min sko och går ut. Då slår det mig! 101 minus 56 blir inte 55, det blir ju 45! Jag har lurat den stackars snälla skomakaren på en tia. Skamsen vänder jag om och går in till honom igen. -Ursäkta, men jag kom på att lurade dig nyss. Jag fick för mycket växel tillbaka... -Jag vet, säger skomakaren då. Jag såg på dig att du tvekade på vägen ut, men jag ville inte säga något till dig. -Men, säger jag upprört, du skulle ju ha sagt till mig på en gång! Det var inte meningen att luras, tänk om jag inte kommit på att det blev fel! -Äsch, det gör inget. Precis när jag ska gå hör jag nästa kund fråga hur mycket det kostar att göra tre nya hål i sitt bälte. - Jag har aldrig tagit betalt för att ha sönder något, och jag tänker inte börja nu heller! Det är den mest märkliga men ändå charmiga skomakare jag träffat på. Vilket guldkorn!