Jag har tänkt på en sak...
Renoveringsarbete har en viss mediterande effekt. All spackling och målning ger mycket tid för reflektion. Jag läste ett inlägg på UnderbaraClaras blogg att det inte är att misslyckas vi är rädda för utan för att vi ska lyckas. Låter det knäppt? Ja, fast det finns en poäng ändå. Hon menar att om vi misslyckas så förändras inget medan om vi lyckas innebär det förändring och utmaningar som man kan känna sig rädd inför.
Det fick mig att tänka på en konversion jag hade för något år sedan. En kvinna som tyckte att jag var så modig som sökte jobb. Själv är kvinnan less på sitt jobb men skulle aldrig komma på tanken att söka ett jobb för (hemska tanke!), då kanske hon skulle behöva gå på intervju och det skulle vara riktigt otäckt.
Jag tror att det är många människor som går omkring och vantrivs med sin situation men inte vågar göra något åt det av rädsla för att lämna den (ändå) trygga vardagen de vant sig vid.
Själv tänker jag så här. Du kan inte gå omkring och vara rädd för allt. Så länge du gör ditt bästa har du i alla fall försökt och då spelar det ingen roll vad resultatet blir. Tänk att istället ha levt ett helt liv konstant missnöjd. Tänk vad mycket roligt du går miste om på grund av feghet. Våga leva ditt liv istället för att bara vänta ut tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar