Jag tycker alltid att det är lite vemodigt så här dagarna efter julafton. Det är så lång uppladdning och väntan inför en enda dag som, precis som alla andra dagar, passerar snabbt förbi. Inte för att vi inte hade det mysigt och skoj, för det hade vi absolut! Men man skulle vilja frysa tiden lite så man kan njuta extra länge av denna familjehögtid. Då skulle jag kanske hinna med att träffa alla som jag vill också. Det ska jag önska mig i julklapp nästa år. En tidsfrysare.
 |
| Plutten sitter som vanligt i köket och väntar på att det ska ramla ner något gott. |
 |
| Romeo njuter av lugnet på sin bädd. |
 |
| Och det här kan väl alla se vem det är? Tomten! |
 |
| Vi gjorde entré som två nissar men min luva åkte snabbt av. Vill ju inte förstöra frisyren... |
 |
| Lukas blev så besviken när paktetet var öppnat och bara presenten återstod. Det var så mycket roligare att äta på papperet och snöret. |
 |
| Hjärtat vårat underhöll under hela julbordsätandet. Han har börjat babbla en massa med ljus och glad stämma. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar